Bloggen har flyttat! http://amandawikstr.weebly.com/

För att fortsätta läsa om mina äventyr i världen. (I skrivande stund en utbytestermin i Barcelona) så kan ni klicka er in på http://amandawikstr.weebly.com/

Kram!

Dag 10-17 Hawai'i: Mahalo

Aloha,

Då har ännu en resa kommit till sitt slut. 

2 veckor på Hawai'i - en mindre evighet i ett annat universum. Alldeles underbart. 

Nya vänner, nya platser, nya insikter. 

Denna resa har varit en perfekt blandning mellan jobb och semester. Efter den första veckans dåliga väder (och stormiga helg) så log vädergudarna mot oss. En del tid spenderades på skolan, och resten på stranden. 

Som lärarassistent (TA) på Student Global Leadership Institute (SGLI) på Punahou school, har jag fått hjälpa till att organisera - fixa och dona. Men jag har också fått luta mig tillbaka, lyssnat på några fantastiskt inspirerande föreläsningar och fått lära känna underbara människor från hela världen. Skillnaden från att vara elev är dock att man inte är mitt i smeten hela tiden - och det är en lite utmaning att ta ett steg tillbaka och låta eleverna stå i fokus. Men det har varit väldigt lärorikt! Nu återvänder jag hem, är extremt peppad på livet och vill bara ta mig an världen haha!

Jag har även haft äran att jobba med ett jättehärligt gäng TAs och lärare. Aktiviteterna har varit allt från "community service", samarbetsövningar med legobilar och kartongramper till filmskapande. Utöver skolarbetet lever man väldigt tätt inpå varandra, och man kommer andra ganska nära. Mitt facebookflöde är nu fyllt med sentimentala captions.  Måste säga att det känns extremt kul att få ha varit en del av att ge eleverna den oförglömliga upplevelse SGLI innebär.

TA-TASTIC

Sista kvällen hade vi strandhäng, där SGLI-mentorn Allen Murabayashi var schysst nog att ordna en liten photoshoot!

I studentboendet bodde alla på olika våningar, och här hade bästa våningen (floor 3) samlats på bild. Ett gäng grabbar, jag och Molly (också TA),

Det skandinaviska gänget: 2 TAs och 6 elever. Coolast i stan.

Lite mer TA-tastic

Övriga bilder på platsen paradis - luncher, strandhäng, hiker och skönt umgänge.

Efter 2 intensiva veckor är jag glad att få vara tillbaka hemma. Det var en jätterolig resa som avslutades på bästa sätt: nämligen surfing på Waikiki. Första gången i mitt liv, så bra var jag inte - men otroligt roligt!

Som avslutande ord för denna resa vill jag bara tacka alla inblandade - Alla elever (82 st är för många för att nämna vid namn, men extra mycket kärlek till mina svenska tjejer Ulrika, Sandra och Isabelle), de fantastiska lärarassistenterna: Will, Ditlev, Simon, Molly och Ryo, koordinatorerna: Chai Reddy, Wendi Kamiya, Micah Pavich och Alex Paer.

Så, vad ska jag göra nu när jag är hemma då? Är det slut på resandet? Nja, nästa plan går faktiskt redan den 23e Augusti. Då är det nämligen en flytt till Barcelona som står på "att göra"-listan. Skjuter på juriststudierna i Lund (Även om det tog emot att tacka nej till antagningsbeskedet...) för en termins spanskastudier via Stockholms Universitet! Så vi får se vad höstterminen har att erbjuda. Spännande är det iallafall.

Det var nog allt jag hade att skriva för denna gång, för en gångs skull inte ett milslångt inlägg hehe.

Mahalo

Kram

Dag 5-9 Hawai'i: Vackra utsikter, volontärarbete och Lu'au

Aloha,

Här går dagarna superfort, dagarna är dock fullspäckade med aktiviteter och utflykter, så dethär känns nog som den längsta veckan i mitt liv.

Vad har vi haft för oss här då? Kan ju börja där jag lämnade det sist. I tisdags fortsatte eleverna med sina naturvetenskapsprojekt. Och vi fick också höra en spännande föreläsning om klimatförändringar av Dr. Chip Fletcher från University of Hawaii.

Efter lunch åkte vi på studiebesök hos Asia Pacific Center for Security Studies (APCSS). Där fick vi lyssna på lite föreläsningar och ta del i workshops relaterade till "conservation", i min grupp pratade de om tillgång till vatten. Och det ämnet kunde jag ju relatera extremt mycket till Nepal. Människorna på platserna jag besökte behövde visserligen aldrig gå flera timmar om dagen för att få tillgång till vatten, men i byn var de fortfarande väldigt begränsade. Känns så overkligt att tänka på alla de fina människor jag mötte där och sedan inse att de tillhör den skrämmande statistiken. Hur de fina, intelligenta tjejerna i byn går på en av de alldeles för många skolor utan rinnande vatten och sanitära anläggningar. 

Sedan var det dags för lite lättsammare aktiviteter. Då APCSS är beläget vid Waikiki så gick vi alla ner till stranden när vi var klara. Det var ett härligt avbrott, som tyvärr inte varade särskilt länge. Vi var nämligen tvungna att hinna tillbaka till Dorm-kafeterian som stänger relativt tidigt. Men precis när vi skulle gå trampade Simon, en annan TA (lärarassistent), på en sjöborre. Jag och min TA-vän Will fick ta tag i situationen, ringa efter koordinatorn Chai för hjälp och skjuts "hem". Ingen större skada skedd i slutändan men det var ett väldigt ståhej.

På onsdagen var vi uppe innan tuppen, redan kl. 4.30 skulle vi sitta på olika bussar som skulle ta oss till östra delen av ön. Där skulle vi bestiga ett mindre berg för att beskåda soluppgången. Promenaden upp till den s.k. Makapu'u Lookout var ju ganska mesig om man jämför med mina Nepalesiska hiker. Men utsikten var helt fantastisk, och det kändes skönt att stå på toppen av ett berg när man inte fått göra det på hela 3 veckor. Här fick vi sitta ett tag och ta det lugnt, äta lite medtagen frukost osv. Väldigt härligt!

Sedan begav vi oss till en annan del av ön för lite samhällstjänst/volontärarbete. Här skulle vi hjälpa till att ta bort invasiva alger (som människor tagit dit en gång i tiden) som förstört delar av kusten. Organisationens namn är Malama Maunalua och har jobbat med detta i flera år. När de började var vissa områden helt igenväxta, och den ursprungliga växtligheten hade drivits bort helt. Efter flera års arbete har de fått bort tusentals kilo med alger, och den inhemska floran har börjat återhämta sig. Kan själv inte påstå att jag bryr mig jättemycket om alger. Men jag fattar att detta är bra för ekosystemet som helhet, och så blir stränderna himla mycket finare när de inkräktande algerna försvinner. Någon timmes insats av 100 personer från SGLI resulterade till att ca 800kg alger skövlades bort! Bra jobbat ellerhur?

På eftermiddagen hade vi lite ledig tid för att vila. Och på kvällen var det dags för "Community Night". Olika personer i samhället kom och föreläste i olika ämnen - miljöfrågor, bevarande av arter o.s.v. Som TA fick jag (och de andra), agera som lite assistenter  - välkomna alla föreläsare med en Lei, se till att de hade tillgång till vatten, hjälpa till att slussa runt eleverna dit de skulle och dylikt. Det var ganska roligt faktiskt, det var också givande att få mingla runt lite med föreläsarna. 

Torsdagen var inte särskilt händelserik. Dagen spenderades främst i skolan där eleverna skulle presentera sina naturvetenskapsprojekt, och sen börja spåna på projekten de själva ska skapa i sluttampen av dessa två veckor. Poängen med SGLI är nämligen att alla deltagare ska åka hem med intentionen att starta ett projekt på hemmaplan som de ska arbeta med under 1 år. Syftet med detta är att de ska jobba med ett problem de ser i deras samhälle och dra sitt strå till stacken för att åtgärda det. Som TAs fick vi därför cirkulera runt en del bland eleverna, brainstorma med dem, ge feedback och dylikt. Jag fick även lite tid över till att läsa på om olika (riktiga) hiker man kan göra runtom på ön. Vill verkligen vandra lite här och verkligen få njuta av de fantastiska utsikterna. 

Fredagen var roligare. Även denna morgon var det dags för oss att ge oss ut på utflykt för lite volontärarbete. Denna gång skulle vi hjälpa till att ta ner inträngande träd som tagit över växtligheten. Detta var även del av ett forskningsprojekt Dr. Camilo Mora utför. Han anser nämligen att en viktig del i att avverka klimatförändringar är att plantera inhemska träd som kan suga upp koldioxiden i luften. Projektet går därför ut på att ta ner de invasiva, små träden som inte suger upp särskilt mycket CO2, och istället plantera nya, "bättre" träd. Det var hårt arbete, och många skar sig på olika kvistar och dylikt, då stigarna var nästintill obefintliga i den snåriga skogen. 

På kvällen var det dags för Lu'au, en Hawaiiansk fest typ. Hit var alla från SGLI bjudna, samt lärare, sponsorer, och andra människor som har någon sorts anslutning till SGLI. Det var en mysig kväll då man fick mingla runt lite, ta roliga bilder med folk och klä upp sig lite. Insåg att detta var första gången jag sminkade mig ordentligt på, på över 3 månader, så det var väl lite komiskt. 

Från vä: Jag, Sandra, Isabelle, Ulrika, svenska gänget helt enkelt.

Från vä: Will, Sandra, Jack, Ulrika och Hannah i nedra högra kanten.

Fick också ta mitt första "Prom"-foto, stelt värre haha(Obs detta foto är taget i en extremt ironisk ton)

Då Hawaii varit under stormvarning sen i fredags har vädret varit ganska tråkigt. Regnigt, blåsigt och nästintill kallt. Igår hade jag planer på en Hike men det fick ställas in. På förmiddagen hade vi en Scavanger hunt som aktivitet så det var roligt. Och på kvällen skulle vi egentligen ha karaoke kväll men det blev inställt eftersom vi inte ville att eleverna skulle gå fram och tillbaka till skolan i det stormiga vädret. Vi TA's fick rusa till undsättning och komma på olika aktiviteter vi kunde göra i dormet istället. Det blev ganska lyckat, och i slutäntan samlades vi alla för att sjunga för en tjej som fyllde år och äta cupcakes. 

Just nu är det söndag morgon här, och vi har en ledig dag. Vädret är fortfarande uselt och begränsar oss en hel del. Vi får se vad vi hittar på i slutändan. 

Kram

Dag 1-4 Hawaii: 45h lång resa och SGLI 2016

Aloha,

Då var det dags igen.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var nästa resmål Hawaii. I fredags kl. 5 var det dags att ta sig till Arlanda för den 24 timmar långa resan. Då jag jobbade till kl.23 i torsdags och behövde packa efteråt valde jag att helt enkelt inte gå och lägga mig - ett smidigt sätt att anpassa sig till den 12h långa tidsskillnaden. Men vad händer när man kommer fram till Arlanda då? Jo det visade sig att vårt flyg var 3h försenat, och att vi därför skulle missa våra transferflyg i New York och San Fransisco. Hela resan planerades om och det visade sig att vi skulle få möjligheten att övernatta en natt i Denver, Colorado. Den resan som skulle ta 24 h tog i slutändan 45h. Vi kom fram lördag eftermiddag Hawaiiansk tid (söndag morgon sv) när vi egentligen skulle kommit fram fredag kväll hawaiiansk tid... Var vi lagom utmattade när vi äntligen kom fram? Svar ja, och ändå hade jag lyckats sova mig igenom 2 av 3 flyg samt sovit som en bebis på hotellet i Denver.

Men varför och med vilka är jag ute på denna resa? Jo som jag skrev i förra inlägget så deltar jag i årets upplaga av Student Global Leadership Institute (SGLI 2016) som lärarassistent (TA). Detta är en ledarskapskurs/konferens där high school-ungdomar möts från hela världen, de diskuterar och utbyter idéer och tankar om globala frågor. Programmet organiseras av Punahou School (Där en viss man som bor i Vita huset fick sin grundskoleutbildning). Varje år fokuserar man på ett tema - detta år "environmental and cultural conservation.". Jag fick själv delta i denna kurs som elev år 2014 via Viktor Rydberg Gymnasium då temat var "Städer". Och nu har jag alltså fått möjligheten att komma tillbaka som lärarassistent! Trots att jag tagit studenten sen snart ett år tillbaka valde jag att ta kontakt med VRG för att genomföra resan med dem.

Ett trött gäng efter 45h resande, från höger till vänster: Anna (lärare), Lennart (Annas man), Sandra, Ulrika, Isabelle (elever), och jag. 

Och en bild på när tjejerna är taggade (och slutkörda) inför sista flyget.

Då alltihop inte skulle börja först på söndagkvällen hade vi valt att ta in på hotell för första natten. På detta sätt kunde vi få lite tid att vila upp och och acklimatisera till den nya miljön och tidszonen. Kan ni förstå att det är helt tvärtom från Sverige? Om klockan är 12 på dagen här, är det midnatt hemma. Och efter allt resande och förflyttande i tiden hade kroppen noll tidsuppfattning. Första kvällen hade jag egentligen planerat en grillkväll med Vince - ni minns en av de andra volontärerna från byn i Nepal (De andra svenskarna var såklart också inbjudna). Men pågrund av alla förseningar fick vi tyvärr inte ihop det. Istället valde vi att strosa runt lite i Honolulu och spendera en sen eftermiddag på stranden, Waikiki - helt sagolikt. 

     

 På kvällen hamnade vi på en japansk restaurang där de lagade mat framför en. Väldigt häftigt.

Söndagen var en riktigt härlig chilldag - något jag verkligen behövt då jag inte kan minnas senast jag bara tagit det lugnt en hel dag. (Livet i Sverige har gått på högsta växel mellan resorna). Så efter en morgonlöprunda längs stranden, och lite frukost, knallade vi ner till Waikiki. Det var ju också en ypperlig chans för mig att få börja processen att jämna ut min enormt konstiga solbränna från Nepal. Ja, ni som träffat mig har ju sett de skarpa linjerna på mina ben och axlar - så nu var det mer än bara ansiktet och armarna som skulle få bli bruna. Men att ligga och steka i solen i några timmar visade sig bara leda till en ganska smärtsam bränna. Trots allt var det väldigt skönt att bara spendera några timmar på stranden till ljudet av skvalpande vågor, lukten av havsdoft och omsluten av solstrålarnas värme. 

På kvällen var det dags att ta sig till boendet vi kommer ha under dessa två veckor. Så kallade "dorms" som tillhör University of Hawaii. Här blev de ett första möte med de totalt 82 eleverna, de andra TA's och alla medföljande lärare. Väldigt överväldigade. Samtidigt är det väldigt konstigt för mig att vara tillbaka. Jag känner ju igen det mesta, men i mina ögon är det liksom "fel" människor överallt, så det kommer nog ta några dagar innan denna omgivning faktiskt sjunker in. 

Idag, måndag, började själva programmet. Vi blev först välkomnade av presidenten/rektorn på skolan. Sedan presenterades även all personal och vi TA's (totalt 6st). Jag fick då äntligen en Lei (blomkrans), folk brukar altid få det som välkomstgåva, men jag fick ingen förra gången, och nu när vi kom så sa koordinatorn att alla TA's skulle få en speciell på måndagen. Så gissa om jag blev glad? Känner mig riktigt invigd i den Hawaiianska kulturen nu haha!

Sedan skulle eleverna delas in i 3 grupper och genomföra olika aktiviteter. Vi TA's var ansvariga för en av dessa. För att bräcka isen och få alla att socialisera sig körde vi Speed dating och olika samarbetsövningar. Det vart riktigt lyckat, och det var kul att få så många att komma igång med att prata med varandra. För mig var SGLI 2014 helt fantastiskt, och det är helt och hållet tack vare alla fantastiska människor jag träffade där. Och det är ju denna erfarenhet man vill att årets deltagare ska få uppleva. 

      

      

På eftermiddagen fick eleverna en uppgift där de skulle samla data för ett naturvetenskapligt experiment. Och som TA fick jag mest bara följa med de olika grupperna och vara behjälplig, peppande osv. Ett stöd för både lärare och elever helt enkelt. 

Som TA har man en lite konstig roll - man är varken lärare eller elev. Men man är inte heller mycket äldre än deltagarna, så att domdera runt nästan vuxna individer känns ganska larvigt. Efter skolan gick vi iallafall ner till en känd teaffär där de gör boba Tea. Typ kallt te med gelatinkulor i (asiatiskt på något sätt), jätteskumt, men nu har jag provat iallafall.

    

Ja det var nog allt jag hade att skriva för denna gång. Veckan kommer fortskrida med en mängd äventyr så vi får se hur mycket jag hinner skriva. Tror iallafall att det kommer bli två riktigt bra veckor. Alla är trevliga och härliga, och vi är ett bra gäng TA's. Imorgon ska vi besöka någon sorts militärinstallation och sedan hänga på stranden - man är ju ändå på Hawai'i.

Kram