Dag 1-4 Hawaii: 45h lång resa och SGLI 2016

Aloha,

Då var det dags igen.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var nästa resmål Hawaii. I fredags kl. 5 var det dags att ta sig till Arlanda för den 24 timmar långa resan. Då jag jobbade till kl.23 i torsdags och behövde packa efteråt valde jag att helt enkelt inte gå och lägga mig - ett smidigt sätt att anpassa sig till den 12h långa tidsskillnaden. Men vad händer när man kommer fram till Arlanda då? Jo det visade sig att vårt flyg var 3h försenat, och att vi därför skulle missa våra transferflyg i New York och San Fransisco. Hela resan planerades om och det visade sig att vi skulle få möjligheten att övernatta en natt i Denver, Colorado. Den resan som skulle ta 24 h tog i slutändan 45h. Vi kom fram lördag eftermiddag Hawaiiansk tid (söndag morgon sv) när vi egentligen skulle kommit fram fredag kväll hawaiiansk tid... Var vi lagom utmattade när vi äntligen kom fram? Svar ja, och ändå hade jag lyckats sova mig igenom 2 av 3 flyg samt sovit som en bebis på hotellet i Denver.

Men varför och med vilka är jag ute på denna resa? Jo som jag skrev i förra inlägget så deltar jag i årets upplaga av Student Global Leadership Institute (SGLI 2016) som lärarassistent (TA). Detta är en ledarskapskurs/konferens där high school-ungdomar möts från hela världen, de diskuterar och utbyter idéer och tankar om globala frågor. Programmet organiseras av Punahou School (Där en viss man som bor i Vita huset fick sin grundskoleutbildning). Varje år fokuserar man på ett tema - detta år "environmental and cultural conservation.". Jag fick själv delta i denna kurs som elev år 2014 via Viktor Rydberg Gymnasium då temat var "Städer". Och nu har jag alltså fått möjligheten att komma tillbaka som lärarassistent! Trots att jag tagit studenten sen snart ett år tillbaka valde jag att ta kontakt med VRG för att genomföra resan med dem.

Ett trött gäng efter 45h resande, från höger till vänster: Anna (lärare), Lennart (Annas man), Sandra, Ulrika, Isabelle (elever), och jag. 

Och en bild på när tjejerna är taggade (och slutkörda) inför sista flyget.

Då alltihop inte skulle börja först på söndagkvällen hade vi valt att ta in på hotell för första natten. På detta sätt kunde vi få lite tid att vila upp och och acklimatisera till den nya miljön och tidszonen. Kan ni förstå att det är helt tvärtom från Sverige? Om klockan är 12 på dagen här, är det midnatt hemma. Och efter allt resande och förflyttande i tiden hade kroppen noll tidsuppfattning. Första kvällen hade jag egentligen planerat en grillkväll med Vince - ni minns en av de andra volontärerna från byn i Nepal (De andra svenskarna var såklart också inbjudna). Men pågrund av alla förseningar fick vi tyvärr inte ihop det. Istället valde vi att strosa runt lite i Honolulu och spendera en sen eftermiddag på stranden, Waikiki - helt sagolikt. 

     

 På kvällen hamnade vi på en japansk restaurang där de lagade mat framför en. Väldigt häftigt.

Söndagen var en riktigt härlig chilldag - något jag verkligen behövt då jag inte kan minnas senast jag bara tagit det lugnt en hel dag. (Livet i Sverige har gått på högsta växel mellan resorna). Så efter en morgonlöprunda längs stranden, och lite frukost, knallade vi ner till Waikiki. Det var ju också en ypperlig chans för mig att få börja processen att jämna ut min enormt konstiga solbränna från Nepal. Ja, ni som träffat mig har ju sett de skarpa linjerna på mina ben och axlar - så nu var det mer än bara ansiktet och armarna som skulle få bli bruna. Men att ligga och steka i solen i några timmar visade sig bara leda till en ganska smärtsam bränna. Trots allt var det väldigt skönt att bara spendera några timmar på stranden till ljudet av skvalpande vågor, lukten av havsdoft och omsluten av solstrålarnas värme. 

På kvällen var det dags att ta sig till boendet vi kommer ha under dessa två veckor. Så kallade "dorms" som tillhör University of Hawaii. Här blev de ett första möte med de totalt 82 eleverna, de andra TA's och alla medföljande lärare. Väldigt överväldigade. Samtidigt är det väldigt konstigt för mig att vara tillbaka. Jag känner ju igen det mesta, men i mina ögon är det liksom "fel" människor överallt, så det kommer nog ta några dagar innan denna omgivning faktiskt sjunker in. 

Idag, måndag, började själva programmet. Vi blev först välkomnade av presidenten/rektorn på skolan. Sedan presenterades även all personal och vi TA's (totalt 6st). Jag fick då äntligen en Lei (blomkrans), folk brukar altid få det som välkomstgåva, men jag fick ingen förra gången, och nu när vi kom så sa koordinatorn att alla TA's skulle få en speciell på måndagen. Så gissa om jag blev glad? Känner mig riktigt invigd i den Hawaiianska kulturen nu haha!

Sedan skulle eleverna delas in i 3 grupper och genomföra olika aktiviteter. Vi TA's var ansvariga för en av dessa. För att bräcka isen och få alla att socialisera sig körde vi Speed dating och olika samarbetsövningar. Det vart riktigt lyckat, och det var kul att få så många att komma igång med att prata med varandra. För mig var SGLI 2014 helt fantastiskt, och det är helt och hållet tack vare alla fantastiska människor jag träffade där. Och det är ju denna erfarenhet man vill att årets deltagare ska få uppleva. 

      

      

På eftermiddagen fick eleverna en uppgift där de skulle samla data för ett naturvetenskapligt experiment. Och som TA fick jag mest bara följa med de olika grupperna och vara behjälplig, peppande osv. Ett stöd för både lärare och elever helt enkelt. 

Som TA har man en lite konstig roll - man är varken lärare eller elev. Men man är inte heller mycket äldre än deltagarna, så att domdera runt nästan vuxna individer känns ganska larvigt. Efter skolan gick vi iallafall ner till en känd teaffär där de gör boba Tea. Typ kallt te med gelatinkulor i (asiatiskt på något sätt), jätteskumt, men nu har jag provat iallafall.

    

Ja det var nog allt jag hade att skriva för denna gång. Veckan kommer fortskrida med en mängd äventyr så vi får se hur mycket jag hinner skriva. Tror iallafall att det kommer bli två riktigt bra veckor. Alla är trevliga och härliga, och vi är ett bra gäng TA's. Imorgon ska vi besöka någon sorts militärinstallation och sedan hänga på stranden - man är ju ändå på Hawai'i.

Kram