Dag 7 + 8 Nepal: Sight seeing och Himalya

Ojoj, nu har det officiellt gått en vecka! Känns som jag varit här mycket längre!

Denna helg har jag hängt mycket med en dansk tjej som heter Freja. Andra har börjat åka iväg på sina projekt eller gjort upp egna helgplaner. Men vi har haft det väldigt trevligt! Känns dock lite konstigt att skiljas från folk och inte ha en aning om ifall man någonsin kommer ses igen. Men det hör väl till reselivet.

I förrgår (lördag) ville vi klara av det sista av sight-seeingen i Kathmandu, på listan hade vi Durbar Square (ett torg med coola religiösa byggnader) och Pashuphatina (En av de viktigaste hinduiska tempel som finns).

Vi började med att försöka ta oss till Durbar Square och en kille vi mötte på bussen var snäll nog att visa oss vägen. (Folk är så snälla och trevliga här. Om man ber om vägbeskrivning så är det inte ovanligt att de tar dig till platsen du söker efter) Dock råkade vi gå in på det avgiftsbelagda området utan att veta om det och blev tvingade att betala för biljetten som gick på 1000 rupier, motsv ca 100 kr. Egentligen inte jättemycket, men nu när jag börjat vänja mig vid Nepalesiska priser kändes det som en förmögenhet. Och ärligt talat tyckte jag inte det var så mycket att se för dem pengarna. (Finns så mycket annat häftigt att se runtom i staden, gratis). Kanske det är värt om man tog sig tiden att faktiskt hyra en guide eller dylikt och höra historierna bakom allt. Sedan kunde man även se väldigt tydliga spår efter förra årets jordbävning... Känns lite sorgligt att saker som bevarats så länge blivit försört.

Irriterade över pengasituationen försökte vi ta oss vidare till Pashupatina (Det hinduiska templet). Planen var att vi skulle gå dit, men när vi frågade folk på vägen om vart det låg, skrattade de bara åt oss och sa att vi borde ta en taxi eller micro. När tio personer sagt samma sak så gav vi tillslut vika och tog någon sorts buss som var en hybrid mellan en Tuc tuc och en pytteliten skåpbil. (Vanliga bussar är nämligen som små skåpbilar). Vi tog oss dit utan större svårigheter. Efter Durbar Square incidenten höll vi utkik efter biljettluckor men såg inga. Men efter att vi gått 50 m in i området dyker en skylt upp. Även här kostade det hutlösa 1000 nepalesiska rupier (för västlänningar), så vi bestämde oss för att fly fältet snabbt innan någon hann kräva pengar av oss. Nu i efterhand känns det kanske lite dumt. Men jag vill inte göra av med för mycket pengar såhär i början. Kanske åker tillbaka hit vid senare tillfälle och tar mig tid att utforska platserna helt. Trots priset.

Sedan ville vi ta oss till Thamel för lunch och lite småshopping. Tack vare några vänliga Nepalesers hjälp gick det relativt smärtfritt. Och jag fick äntligen prova på att åka en riktig Tuc-tuc. Men det blev en hel del promenerande denna dag. En annan rolig grej jag kan berätta om möten med främmande nepaleser är att de ofta slutar med att man får ett visitkort och orden "om du behöver hjälp i kathmandu eller vill komma över och dricka te får du gärna höra av dig". Dem är som sagt väldigt vänliga här!

Framåt 17-tiden begav vi oss hemåt, och passade på att plocka upp våra uppsydda nepalesiska outfits. Min blev fin, men jag känner mig ärligt talat ganska löjlig i den. Pga det och bristen på helkroppsspeglar i huset så blir det ingen bild på detta! Blir utvalda personliga visningar i Sverige isället haha. Den 17-åriga huskocken Rajan tyckte dock att den fulländade mitt försök att se nepalesisk ut!

Igår (söndag) var jag och Freja uppe tidigt då vi hade planerat en liten utflykt. Vi skulle nämligen till bergsbyn Nagarkot, där man kan ha möjlighet att se Himalya och Mount Everest. Efter en 3 timmar lång färd med två olika bussar, varav den ena gick längs slingriga och smala vägar uppför berget, var vi framme. Vi började promenera runt för att försöka få syn på något. Efter kanske 45 min promenerande fick vi se en del av Himalaya. Och vi var glada över att hittat en bra utkikspunkt. Molnen gjorde det lite svårt att se och bilderna gör det verkligen inte rättvisa.

På vägen tillbaka skulle vi köpa vatten och i den affären berättade en man för oss att det fanns ett utkikstorn i en annan ände av byn, och om vädret var okej så skulle man kunna beskåda toppen av planeten (mt Everest). Efter lunch bestämde vi oss för att genomföra denna 4km långa promenad (i uppförsbacke) till tornet. Det var ett väldigt fint område, och det kändes skönt att komma bort från den extremt högljudda storstaden och andas frisk luft. Men tyvärr hade molnen dragit sig ihop ännu mer. Och ingenting var synligt från toppen. Men men, vi försökte iallafall!

Fin utsikt under promenaden iallafall:

Efter en lika lång busstur tillbaka var vi framme i vårt område Bashundara. Och nu när det mörknat började vi lägga märke till att det var många tända ljus överallt, och vi såg till och med ett ljuståg! Det var nämligen exakt 1 år efter Jordbävningen. Väldigt fint och rörande att se. Men ville inte ta foton, det kändes inte rätt.

Idag var det dags för mig att åka till platsen där själva volontärarbetet kommer ske. Innan jag åkte hade jag skrivit upp mig på att jobba 5 veckor med engelskaundervisning på ett Buddhistiskt kloster och 5 veckors arbete med konstruktion i en by. Men väl på plats är jag sugen på att prova lite andra grejer också. Det som är sagt nu är iallafall att jag kommer vara 4 veckor på ett kloster på landsbygden/i en mindre stad uppe i bergen.  Men jag har möjlighet att åka tillbaka till volontärhuset i Kathmandu på helgerna om jag vill. Så det är skönt. Planerar ändå att vara där i 2 veckor först innan jag åker "hem" till KTM.  Men jag tänkte försöka utmana mig själv att leva mobil-/sociala medier fritt under dessa två veckor. Jag har ett ganska svårt beroende, men jag känner att jag inte riktigt kom till Nepal för att sitta framför min mobilskärm, och utan wifi ñr mobildata ganska dyrt. Men vi får se hur det går! Om jag lyckas kommer detta alltså vara mitt sista inlägg på ca 2 veckor! Har gett mitt Nepalesiska nr till familjen, så om någon behöver nå mig av någon anledning får ni be dem om numret.

Kommer bli spännande dethär, har verkligen ingen aning om vad som väntar. Men nu när jag är här på kostret känns det lite ensamt och konstigt. Är ensam tjej, och nästan ensam volontär. (Finns en till här från en annan organisation. Hoppas hen är snäll, inte hunnit säga hej än.)

Men det blir nog bra!

Kram!

Dag 5 + 6 Thamel och Hiking

Då var introduktionsveckan över.

Men jag kan ju börja med att berätta om vad som hänt.

Igår så hade vi en sista lektion i Nepalesiska. Sedan så skulle vi laga mat! Roti och Tarkaari stod på menyn. På svenska: bröd med potatiscurry. Väldigt roligt att lära sig hur dom gör maten här! Försökte skriva ner recepten så vi får se om jag kan återskapa detta hemma i Sverige!

Sedan begav vi oss till en lokal marknad där vi fick i uppgift att få tag i olika saker. Lappen vi fick var skriven på Nepalesiska för att göra det extra svårt. Men det gick helt okej.

Efter det strosade vi vidare till Thamel (turistområdet). Jag fixade ett lokalt simkort, så mitt sv nr funkar inte just nu. Framåt kvällskvisten mötte vi upp några fler volontärer för att äta mat. Som sagt så fyllde en år så det var lite extra speciellt. Vi råkade hamna på OR2K även denna kväll, men det var gott även denna gång! Mat, drinkar och bra sällskap gjorde det helt enkelt till en väldigt trevlig kväll!

(Ursäkta för suddig bild)

Idag var vi uppe med tuppen (kl 7) Vi skulle nämligen ut på en hike. Och även om det var väldigt varmt så var det skönt att komma bort från staden lite och njuta av lite tystnad (även om dova ljud från trafiken aldrig riktigt försvann). Vi gick upp på ett berg och fick där njuta av en ganska trevlig utsikt.

Vid lunch kom även några andra volontärer tillbaka till huset. De har varit ute på projekt men kom tillbaka nu över helgen. Trevligt med lite nya ansikten!

Under eftermiddagen har jag bara tagit det lugnt - efter en vecka med fullt ös så var jag ganska slutkörd! Sedan hade jag även lite småsaker att fixa.

Under helgen är planen att jag och en annan tjej ska sight seea lite samt åka iväg på en liten dagsutflykt. Men vi får se vad som händer!

Dag 3 + 4 Nepal: Nepalesiska, sightseeing och apor!

Då har ytterligare någon dag paserat i detta väldigt annorlunda land.

Gårdagen bestod till stor del av undervisning i Nepalisk kultur, normer osv. Men även lite träning i språket Nepali! Det var extremt roligt men svårt. Men jag är ganska sugen på att lära mig mer då jag ändå ska vara här ett tag. Vi har även fått Nepalesiska namn då våra västerländska namn kan va svåra för många i lokalbefolkningen att uttala. Namnen är tydligen baserade på planeternas position, när man är född osv. Mitt namn är "Amrita" och betyder "odödlig" så det är ju trevligt.

Sedan gick vi ner till stan för att beställa traditionella Nepalesiska kläddräkter (som en aktivitet i introveckan). Det är så otroligt häftigt. Det finns nämligen små butiker lite överallt, fulla med dessa fantastiska, färgglada och mönstrade tyger. Så där väljer man vad man vill ha för att sedan knalla runt hörnet till skräddaren som tar ens mått så allt blir rätt. Ska plocka upp dräkten på lördag så det blir roligt - Ett steg närmre att smälta in totalt hehe.

På eget bevåg tog vi volontärer oss till Swayambhunath aka Monkey Temple. Otroligt häftigt tempel, där det kryllar av apor, och som är på toppen av en höjd. Man har alltså en unik utsikt över hela staden, och man inser hur stor den verkligen är! Och ja som jag nämnde på både Fb och ig så blev jag påhoppad av en apa. Ingen skada skedd men nu har jag lärt mig att mat i närheten av djur inte är någon bra idé!

Vi lyckades iallafall ta oss hem och somnade väldigt fort.

Denna dag började med morgon yoga på Nepalesiskt vis. Och ärligt talat var det inte så stor skillnad från friskispassen. Den största skillnaden var väl att denna engelsktalande nepalesiska instruktör tog det väldigt fort. Så man fick nästan upp ett flås! Tror jag ska fortsätta med morgonyoga själv, då det är ett oslagbart sätt att starta dagen på.

Sedan fortsatte undervisningen i Nepalesiska. Trött i huvudet som man var kändes det ännu lite svårare idag.

Dagens utflyktsaktivitet var att besöka Bouddhanath Stupa. En religiös byggnad för Buddhister som är med på UNESCOs världsarvslista. Tyvärr så är toppen av stupan (typ ett torn med ögon på) har tyvärr blivit förstörd av jordbävningen förra året. Lite sorgligt att veta att ett sånt stort monument blivit förstört, men de håller på att bygga upp den igen! Vi gick även in i buddhistiska tempel med helt fantastiska statyer och avbilder av buddhor och dylikt. Så annorlunda från våra svenska kyrkor.

På eftermiddagen/kvällen begav vi oss till Kathmamdus turistområde Thamel, och påväg dit fick vi se en helt annan sida av Kathmandu. Det var rent. Folk använde trafikfilerna, det fanns trafikljus och faktiska trottoarer. Såg ut som nästan vilken Europeisk stad som helst! Själva Thamel kändes väl mer som ett slitet, utsmyckat Gamla stan. Väldigt turistigt, men kul att se att man inte är den enda västerlänningen här. Vi åt en riktig festmåltid på restaurangen OR2K ( Rekomenderas starkt om du är i Kathmandu!).

Dagen avslutades med en överraskningstårta hemma till en av volontärerna som fyller år imorgon.

Nu ska jag sova

Kram

Nepal: Kathmandu - bilder

Här är de utlovade bilderna på staden (Kathmandu) som jag tog under gårdagens utforskningar! 

Så detta är i princip det jag sett av Kathmandu! Spännande stad helt enkelt.

Kram

Dag 2 Nepal: Rundvandring i Kathmandu

Då har en varit här i hela 24 timmar.

Det känns inte så. Sverige känns som en helt annan värld. Eller så känns detta som en dröm. Har inte riktigt bestämt mig.

Dagen inleddes med frukost: bröd, frukt och thé (med kryddan direkt i vattnet) Mycket gott!

Jag tog även min första dusch i Nepal. Vattnet var faktiskt inte så farligt kallt.

Idag inleddes introduktionsveckan. Den ordnar arrangörerna så vi volontärer ska få dyka in i Nepalesisk kultur. Vi började med att vandra runt i staden/vårt område (fortfarande osäker på hur stor del av staden vi utforskat...) Det var roligt, vi skulle leta efter några olika platser.

Vilsna som vi var fick vi be lokalbefolkningen om hjälp. Det slutade med att en gammal man ledde oss fram till vad som visade sig vara ett tempel. Han gav oss sedan varsin "Tika" (rött märke i pannan) för tur. Sedan visade han oss runt i templet, och tydligen hade vi lyckats komma exakt under ett bröllop. Så det var kul att få en glimt av det! Det mest fantastiska var ju att denna gamla gubbe inte ville ha pengar. Han var bara snäll. En annan komisk sak är ju att han först talade Nepali med mig (och inte med de andra tjejerna) så det är ju trevligt att jag kan smälta in!

Bild på brölloppet (inte jättebra menmen..) samt en bild på mig och en annan volontär framför templet!




Vi fortsatte utforska under förmiddagen och jag kan glatt meddela att jag överlevt ett flertal övergångar genom trafiken. Jag har även sett kor på gatan (Och ja bilisterna har mer respekt för dem än andra människor). Många upplevelser och intryck idag! Men jag är så glad och peppad över att få vara här. Också väldigt stolt över mig själv - En liten del av mig trodde faktiskt att jag skulle fega ur... Men nej!

På eftermiddagen hade vi lite undervisning av Nepalesisk kultur och religion. Mycket intressant och spännande! Kvällen har bestått av planlöst promenerande med andra volontärer.

Dagen har varit bra, men nu är jag trött. Ute så åskar det och härinne är det varmt och skönt.

Blir spännande att se vad som händer imorgon! Lägger upp bilder pa staden imorgon, de stänger nämligen av wifit nu.

Kram

Dag 1 Nepal : Resa och Ankomst

Obs! Skrev detta igår men de stängde av wifit precis när jag skrev klart... Publiceras alltså lite sent.

---

Herregud. Var ska man börja?

Resan gick bra. Hade det lite lyxigt på nattflyget då jag fick en hel stolsrad för mig själv.

Sedan är det väl lite tragikomiskt att det är just Doha (Qatar) man mellanlandar i... Det är som att universum vill ge dig en käftsmäll för att visa hur orättvis världen är. Hamad International Airport är en galet fräsch, stor och lyxig flygplats. Jag såg till och med några Oljeshejkar.

Sedan så landade man i Nepal. Raka motsatsen. Flygplatsen (som räknas som en fräsch byggnad) var en tegelbyggnad med helteckningsmatta med gulnade skyltar. Inte så farligt egentligen, men kontrasten var enorm.

Ni kan ju försöka jämföra själva.






När jag blev upphämtad på flygplatsen följde en 45 minuter lång resa bort till volontärboendet. Och jag kan redan säga att Nepal tagit mig med storm. Det var helt sjukt. Bilar överallt, de tutar och kör på, glöm allt vad som kallas trafikregler. Och mitt i gatan går en barnfamilj med en mamma på kryckor.

Men färgerna på allt, kläderna, människorna, husen! Det kändes som att åka genom en film. Allt är slitet, husen är dåligt byggda. Man märker att det är ett fattigt land. Och jag kan verkligen inte förstå att jag kommer vara här så länge som över 2 månader. Det känns som jag är på semester i någon vrickad dröm och ska hem om en vecka. Men nej. Det är på riktigt.

Volontärboendet verkar iallafall inte vara i en av de slitnaste delarna av staden. Huset är faktiskt ganska fint. Men självklart smustigt och slitet. Jag blev välkomnad av ett gäng glada volontärer som kommer från en mängd olika länder. Alla var sociala, öppna och var villiga att svara på frågor och funderingar man har. Än sålänge är vi totalt 4 nya idag (söndag). Efter middagen gick vi iväg några och köpte varsin öl för att sedan sätta oss på en tom tomt med utsikt över staden - väldigt mysigt och trevligt!

De senaste 24 timmarna har varit en brutal känslostorm. Från att vara livrädd när man sa hejdå till familjen på Arlanda. Till att bli överraskad av känslan av frihet när planet väl lyfter. Tröttheten när jag var tvungen att vänta 2h på bagaget. Chocken när jag åkte igenom Kathmandu. Och lättnaden när man blir glatt välkomnad i huset.

Dethär kommer bli bra.

Imorgon (måndag) börjar en så kallad introduktionsvecka. Hoppas man får uppleva det riktiga Nepal.

Ska också försöka ta fler bilder.

Kram

Ps. Jag åt min första av många måltider ris med högerhanden idag.

Nepal: Då var det dags...

Då var dagen kommen.

Jag ska resa till Nepal.

I 2 och en halv månad.

Hur sjukt är inte det???

Första inlägget skrivs från gamla go'a Arlanda. Jag har precis sagt hejdå till familjen. Kan verkligen inte förstå att detta händer. Trots att de senaste veckorna mest kretsat kring att säga hejdå till vänner, jobb och barnen där...

Under min tid i Nepal tänkte jag försöka hålla lite liv i denna blogg - för om jag känner mig själv rätt kommer jag behöva skriva av mig. Jag har nämligen ingen aning om vilka upplevelser som ligger framför mig! Det är lite läskigt, men mest spännande. Denna resa är helt olik någon jag någonsin gjort hittils i mitt snart 20-åriga liv.

Nu väntar en 13 timmar lång resa från Arlanda - Doha - Kathmandu. Sålänge bjuder jag på en bild från Arlanda.



Kram