Vid ankomst i fredags hängde jag mest i volontärhuset, njöt av att sitta på en mjuk yta (Detta existerar inte på klostret) och hängde med de andra volontärerna. En ny grupp hade anlänt under veckan, så det var roligt med lite nya ansikten!
Fick även träffa några av de jag hade introveckan med samt andra som varit här ännu längre. Skönt att få se lite bekanta ansikten också. En udda sak är väl att folk nu börjat åka. 2 av de jag hade introveckan med har åkt vidare till andra länder, flera andra som jag träffat avslutar också sin resa nu under dagarna. Har inga större problem med att säga hejdå, världen är en liten plats, det är ganska lätt att stöta på varandra senare i livet också. Sen vet jag att man alltid träffar på nytt folk på vägen. Det som känns konstigt är väl att folk som kom hit samtidigt som jag redan är klara. Känns som jag precis började min resa! Visserligen är jag nu inne på min 4e vecka i Nepal. Herregud vad tiden går fort.
I lördags spenderade vi en stund på en s.k "Farmers Market". Här erbjuds en uppsjö av främst västerländsk, ekologisk mat. Ostar, bakverk, grönsaker, maträtter av alla möjliga sorter! Ganska härlig plats att hänga på. Jag unnade mig en vegetarisk lasagne, troligtvis den mest västerländska måltiden jag ätit under min tid här.
På eftermiddagen åkte jag och två andra till Pashupatinath, ett av de viktigaste hinduiska templen som finns. Som ni kanske minns har jag vart förbi här förut. Men var för snål för att betala den dyra inträdesbiljetten. Kände att jag faktiskt ville se hela platsen, så passade på att hänga med när mina kompisar ändå skulle hit.
Det är ett väldigt häftigt område. Icke-hinduer får dock inte gå in i själva templet, vilket är lite synd.
Vi lyckades dock hitta ner till floden, bakom templet. Detta är en känd plats där man kremerar de döda. Öppet för alla att se. Vi kom precis när en ceremoni skulle börja. En kremering tar ca 3 timmar, och man kan komma hit när som helst under dygnet. Detta beror på att den bortgångne måste kremeras inom 24 h efter dödsfallet. Ena sidan av floden är till för vanligt folk, den andre är till för rikare människor. Det är nämligen dyrare eftersom platsen är närmare templet. Varför kropparna kremeras på detta sätt är för att den ska återförenas med de 5 elementen som hinduer tror på: jord, vatten, eld och två till jag inte minns.
Allt detta berättade en ung man för oss för att sedan erbjuda sina tjänster som guide. Vi kände oss dock nöjda och tackade vänligt nej. Vi promenerade istället runt på området och försökte supa in det vackra och häftiga vyerna.
Sedan skulle vi ta oss till Thamel för att möta upp en fjärde person. Detta var lättare sagt än gjort. Efter en väldigt trång bussfärd i en microbuss (något större skåpbil, försök att pressa in 20 pers i detta utrymme, t-centralen i rusningstrafik är rena barnleken) hoppade vi av bussen. Men då vi råkade gå lite fel blev det en längre promenad. Trött, törstig och hungrig ville jag inget annat än att äta!
Vi hittade en trevlig restaurang, och jag fick avnjuta den godaste måltid jag haft hittils i Nepal: tofu, svamp och hericot-verts blandat i en gudomlig tomatsås tillsammans med bröd och sallad. Måste medge att jag inte har några större problem med att leva vegitariskt här. Beror nog på att det är extremt enkelt att få tag i samt en skräck för den höga risken att bli matförgiftad av köttet här. Även på klostret är maten bra. Förutom Dal Bhaat luncherna har jag oftast ingen aning om vad jag äter. Men det verkar vara en salig blandning av olika svampar och grönsaker tillsammans med nudlar eller ris.
Igår åkte jag tillbaka till klostret. Efter att ha fått berätta om det för de andra volontärerna i KTM insåg jag verkligen hur mycket jag trivdes här. Och hade verkligen saknat stället!
En annan rolig sak jag märkte under helgen i KTM är att jag faktiskt börjar känna att jag hittar där. Jag vet oftast vart jag ska gå av från bussen, och vilsenhets-känslan har börjat blekna. Den största utmaningen är väl att hitta rätt bussar dit man ska då alla skyltar är skrivna med nepalesiskt alfabet!
Nu har jag som sagt 2 veckor kvar på klostret. Sen verkar det bli lite paus från volontärarbete för min del, men då allt inte är bestämt än så väntar jag lite med att berätta om mina planer!
Internet är väldigt dåligt här. Får lägga in bilderna vid senare tillfälle.
Update: wifit är äntligen fixat på klostret!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar