Den påstådda promenaden i lördags utvecklades till en motorcykeltur. Hade delat med mig av mina tristesskänslor till min munkvän Ang (Som även är den jag hänger mest med). När han sedan behövde åka till verkstan med sin motorcykel med hans vän frågade han om jag ville följa med. Då jag ville göra allt utom att sitta på klostret och läsa sa jag självklart ja. Från en sekund till en annan satt jag på en motorcykel (för första gången i mitt liv) i flipflop bakom en främling (Angs vän). Ang själv körde sin moped, men han ser sig själv som nybörjare och ansåg att det skulle vara säkrare om jag åkte bakom vännen (som förövrigt heter Sonam).
Några minuter senare var vi framme vid verkstan. Och efter att jag varit i ett land där jag inte förstår språket har jag fått lära mig att bara hänga med strömmen. Det är ingen idé att fråga vad som händer. 10 minuter senare var vi nämligen tillbaka på cyklarna. Men vi åkte inte tillbaka. Efter någon minut frågade Sonam om jag ville se folk döda djur. Ställd av frågan utbrast jag i ett "WHAT?!". Han flinade till av min fråga "It's for sacrifice". Som om det gör någon skillnad tänker kanske ni...
Jag pusslade ihop 1 + 1. Efter att ha bläddrat i min lonely planet bok ett antal gånger har jag liiite koll på de områden jag befinner mig i. Jag mindes att jag läst att det finns ett speciellt Hinduiskt tempel i Pharping. Denna tillhör en väldigt blodtörstig gudinna vid namn Kali.
Jag frågade därför "oh, is it that temple?" Sonam svarade jakande och berättade att just lördag är en stor dag för hinduer. Och jag tänkte varför inte. Kan ju vara trevligt att se stället. Det är ju inte som att deras offerslaktande kommer påverkas av min närvaro (eller frånvaro för den delen). Och att se döda djur är tyvärr vardagsmat i Nepal. Köttaffärerna slaktar djuren på gatan i Kathmandu.
Vi åkte ner i en dal. Parkerade cyklarna, vägen till templet var kantat med en lördagsmarknad. Här sålde de allt från krimskrams, till grönsaker, kryddor och levande kycklingar ämnade till offerslaktandet (makabert jag vet). Fick frågan om jag ville köpa en och offra. Jag sa nej. Kan inte påstå att jag är någon djurrättskämpe, men att döda en levande varelse bara för att (speciellt med tanke på att jag inte direkt tror på hinduismen) känns extremt fel.
Vi fortsatte gå, själva tempelområdet låg ännu djupare ner i dalen och man behövde ta trappor för att komma ner. Då man behövde en offergåva kunde vi inte gå ner till området. Att vi var tre icke-hinduer varav en, en buddistisk munk verkade inte vara något hinder. Vi kunde dock stå på en avsats och se ner över tempelområdet. Sonam pekade ut huvudtemplet. Jag kunde inte se så mycket, och som tur var inget av slaktandet. Lite ironiskt att en religion som består av vegetarianer ägnar sig åt djuroffer.
Här har ni en bild på templet i dalen. Som sagt ser en inte så mycket.
Sonam visste ganska mycket om religionen och sägnerna kring platsen. Han berättade att hinduer kommer hit en gång om året för att ge sin offergåva, det ska ge god lycka (fortune). Som sagt tillhörde templet i dalen den Hinduiska gudinnan Kali. Hennes mamma hade ett eget tempel på kullen ovanför, men hon är vegetarian så henne ger man inte djuroffer. Enligt sägnen förvisades mor och dotter hit av en guru. Människor brukade nämligen offra andra människor till gudinnorna. Så ville inte gurun ha det så han förvisade dem till nästa kulle. Mamman tog sitt straff moget och blev därefter vegetarian. Dottern fortsatte vara blodtörstig, men så småningom gick människor över till att bara offra djur.
Vi promenerade upp till mammans tempel. Det var ganska speciellt att se hur människorna här verkligen tror att deras skålar med hrönsaker ska ge dem god lycka. Religionen tas på högsta allvar här. Men det är ändå lugnt att gå in i ett hinduiskt tempel med en buddhistisk munk.
Här är en bild på mammans tempel. Det är ok att ta bilder, men känns fel att stå länge och inkräkta på personers privata stunder. Därför blir det inte särskilt bra.
När jag kom tillbaka till klostret kunde jag kolla i min bok och konstatera att namnet på templet är Dashinkali.
Under utflykten fortsatte vi prata. Sonam är nepales i grunden och bodde på klostret när han var yngre. Men nu har han slutat vara munk och bor sedan ett par år tillbaka i Indien och pluggar. Han visste väldigt mycket om olika saker om många religioner så det var väldigt intressant att prata med honom. Tydligen är Indien bättre enligt honom. Allt är billigare (enligt honom är Nepal dyrt), folket i Indien är mycket mer angelägna att utveckla samhället, de accepterar inte korruption på samma sätt som man gör i Nepal. Han hade många argument men jag minns inte så mycket. Intressant att höra för mina västerländskt präglade öron. I min okunskap har jag liksom sett Nepal som Indien i light-version.
Vi åkte tillbaka, och gjorde ännu ett stopp vid verkstan. Jag fick nu veta anledningen till allt dröjsmål - vi väntade på el. I Nepal finns det nämligen bara el vissa timmar på dygnet. (har jag berättat det? Minns ej)
Kvällen fortsatte på ett bra sätt. Efter middagen (chowmein, min favorit!) så följde jag med munkarna ner till staden för lite kvällste. Då te-stunden på eftermiddagen inte sker på lördagar är detta ett måste. Har jag berättat om min kärlek för teet här? Det är fantastiskt!! Sedan gick vi tillbaka till klostret. Vi stannade uppe i några timmar och pratade. Av någon anledning började vi prata om buddhism och olika inriktningar som finns. De berättade då om några för mig mind-blowing saker som vissa buddhister tror på och utövar. De var dock osäkra på om de egentligen fick berätta dessa saker för mig. Buddismen innehåller nämligen många hemligheter då grunden i religionen är att en själv ska analysera och experimentera sig fram till sanningen. Att då få saker berättat för sig direkt är liksom "fel". Det borde kommit som ett svar efter att jag ställt många frågor, följdfrågor osv. Av respekt för deras tro på Karma väljer jag därför att inte föra min nytillskaffade kunskap vidare här på bloggen. Men det var kul att prata med dem. Har nämligen inte vågat mig på att prata buddhistisk filosofi särskilt mycket. Så det var kul att få boken öppnad för sig.
Från en tristessfylld morgon till en väldigt spännande och intressant eftermiddag/kväll måste jag betygsätta lördagen som väldigt bra!
Även gårdagen var väldigt bra. Det var första dagen som var riktigt varm och solig sen maj började. Det första en av munkarna frågade mig vid frukosten var om jag känt av nattens jordbävning. Och nej det hade jag inte. Jag hade alltså lyckats sova mig igenom den första jordbävning jag upplevt i mitt liv.
Förmiddagen bestod av yoga, och eftermiddagen gick snabbt pga lektionerna. Framåt kvällen började tristess-känslorna komma tillbaka. Ang har nämligen åkt till Kathmandu ett par dagar. Istället för att sitta och tycka synd om mig själv bestämde jag mig för att gå upp en våning och kolla på munkarnas debatt.
Varje kväll har de nämligen debattövningar. På tisdagar en stor debatt. Jag har fått lära mig att Buddhistisk utövning grundar sig väldigt mycket på logik. Under debatterna får eleverna alltså öva på sina logiska förmågor. Detta gör dem på Tibetanska. Ni kanske undrar varför jag vill kolla på en debatt jag inte förstår. Nyckeln ligger i ordet "debatt". För svenskar innebär en debatt en kontrollerad diskussion. Det är inte vad det betyder här. Debatten här utförs av två parter (kan vara 2 personer eller 2 grupper). Ena parten sitter ner och ställer frågor. Den andra parten står upp och svarar. Men när de gör det så ropar dem, skriker, stampar och klappar. Med jämna mellanrum hör man den stående parten utropa som en ramsa: "Che! Che! Che!". Det är alltså väldigt underhållande att titta på.
Försökte filma och fota. Men det var mörkt och ville inte distrahera dem med blixt o lampor. Men ni får iallafal ett hum om hur det låter och hur det ser ut
Efter halva tiden kom även filosofiläraren fram till mig och började prata. Jag frågade varför de skrek och klappade osv. Han svarade enkelt att det var för att de inte skulle somna. Om man aktiverar kroppen aktiverar man sinnet, var hans resonemang. Sedan gick han över till att förklara vad de debatterade om. Vid denna tidpunkt hade munkarna nämligen möblerat om sig till 4 stycken 2-part grupper utefter vilken klass de gick i.
Den yngsta klassen debatterade om färger och form. Vad är skillnaden mellan färger och siffran 1? Filosofiläraren berättade att det finns 4 skillnader:
1. Färg behöver inte vara 1. Rött och blått är inte 1 färg, de är 2 färger.
2. 1 sak behöver inte vara en färg. Ett ljud är 1 sak men det är ingen färg.
3. En gul låda är både 1 sak och 1 färg.
4. En låda och en skål är varken 1 sak eller 1 färg. De är 2 saker.
Ordet "skillnad" är alltså lite förvirrande. Skulle själv säga "relation". Filosofiläraren använde dock ordet "difference", antar det blir fel när en översätter från tibetanska.
De äldre debatterade om orsak och konsekvens. Allt som sker har ju en orsak. Som eld och rök. Utan eld finns inte rök. Men om rök finns måste därför eld finnas. För att eld ska finnas måste det ha nåt att brinna av, som trä. För att ett träd ska finnas finns det många orsaker, vatten, väder men främst ett frö, för att ett frö ska finnas måste ett tidigare träd funnits. Och såhär kan man fortsätta analysera tills allt brytits ner till atomnivå. Och det är därför Buddhism inte tror på någon skapare eller en skapelse. För det måste finnas en orsak till allt. Och då tar det aldrig slut. Det finns ingen början.
Tunga grejer... Såhär fortsatte vårt samtal under en halvtimme. Och om jag skulle försöka sammanfatta detta mer kommer detta redan milslånga inlägg bli dubbelt så långt (minst). Men vi pratade om sinnet, hur logiken bakom tron på reinkarnation (återfödsel) fungerar. Sakers existens - vad gör en ficklampa till en ficklampa? O.s.v. När debatttiden var slut var även värt samtal det. Och efter att så intensivt koncentrera mig och försöka förstå vad han sa och vad han menade (kom ihåg att vi hade 20 skrikande pojkar och män i bakgrunden) så slog en känsla mig med fullaste kraft: jag trodde mitt huvud skulle sprängas. Om något så var detta ett samtal som gav mig svaret till en av universums hemligheter!
Sov djupt denna kväll.
Imorse tog jag mig tid att skriva i min personliga resedagbok och reflektera över allt jag fått höra. Sedan gick jag ut på en promenad. Det intilliggande berget är nämligen en vanlig pilgrimsplats. Så det är fullt av böneflaggor. För att ta sig dit måste man följa ett par trappor som löper mellan två kloster. Här stötte jag på några munkar från "mitt" kloster. Kändes lite kul att kunna stöta på någon i Nepal liksom.
Hiken uppför berget var lite jobbig i solen men väldigt fint! Efter att ha följt ett hundratal trappsteg kom man upp dit böneflaggorna var. Sedan fortsatte jag uppför stigen uppför berget. Och helt plötsligt befann jag mig i en skog av böneflaggor som fladdrade i regnbågens alla färger. Helt fantastisk. I bakgrunden hörde jag instrument och mässande från stadens många kloster.
Bjuder på en selfie från flaggskogen.
Sedan fortsatte dagen som vanligt. Lektionerna var väldigt roliga idag. Fick barnen i klass 1 att lära mig Nepali. Och eleverna i klass 3 började ställa mig extremt svåra frågor om vad som får en tändsticka att brinna, hur folk kunde tro att människor en gång var apor samt hur berg blir till. Förslk förklara evolutionsteori och tektoniska plattor för ett gäng ungdomar med bristande kunskap i engelska samt utan grundläggande utbildning i naturvetenskap! Dessa är saker somninge ens nämns i deras böcker... De tyckte iallafall att det var väldigt roligt hur jag blev så ställd av deras frågor!
Tog mig även tid i biblioteket, känner att jag verkligen vill förkovra mig i buddistisk filosofi under
mina sista dagar här.
Fick dock veta att jag har mina sista lektioner imorn. Barnen har nämligen prov på torsdag och förberedelser på onsdag. Skulle därför kunna åka tillbaka till Kathmandu. Men att hänga i volontärhuset där känns därför inte särskilt lockande. Så håller mig till mina planer att åka på fredag!
Börjar få lite separationsångest från detta ställe. Varje gång något händer vet jag inte om det är för sista gången. Så nu har jag släppt tristessen och vill bara ta vara på mina dagar här!
Långt inlägg som sagt. Hoppas ni orkat läsa.
Kram
Har du åkt ifrån klostret nu? Kram
SvaraRadera